Ymnighetshorn över norsk kultur

norge Medan det blåser snålt för kulturen i Sverige har ymnighetshornet flödat i Norge. Aldrig har stödet till kulturen ökat som under de föregående fyra åren – och mer ska det bli. Inom jazzen finns det knappt en trio, kvartett eller kvintett utan en svensk medlem.

3 Nov 2009

När de tre rödgröna partierna inledde sitt samarbete i Norge var kulturen det första området där man blev eniga. I mars 2004 lanserades därför "Kulturlyftet" av Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti, SV. De tre partierna satt då fortfarande i opposition, men 2005 vann de valet. I den politiska plattformen för regeringen skrevs det in att kulturen ska få en procent av statsbudgeten 2014.

– I dag har man kommit drygt halvvägs till det målet. Eftersom de rödgröna vann valet i september i år, tror vi att det kommer gå bra de kommande fyra åren också, säger Tore Flesjø, som leder Norsk jazzforum.

Organisationen består av 25 jazzfestivaler, 60 jazzklubbar, 90 storband, 450 professionella musiker, 80 jazzstudenter och fem regionala jazzcenter. Tore Flesjø är inte bara glad för stödet, utan också för det sätt som den genomförs på.

– Att det blivit så vällyckat beror till 90 procent på den förre kulturministern Trond Giskes visioner, gåpåaranda och förmåga att samarbeta, säger han.

Under 2005-2009 har kulturen fått fem miljarder norska kronor mer i statliga och kommunala bidrag, samt i ökade inkomster från det statliga spelbolaget.

Det som kulturdepartementet kallar för "rytmisk musik", det vill säga jazz, rock och folkmusik har fått 47,5 miljoner kronor mer i stöd. Det är tydligt att detta är ett favoritområde för Trond Giske, som även såg till att ett nationellt center för pop och rock kommer att byggas i ett gammalt mjöllager i hans hemstad Trondheim.

– Visst finns det frågor som vi fortfarande måste kämpa för, som kulturarbetarnas löner, som ligger mycket långt under en industriarbetares. Helårsklubbar är dessutom mer beroende av kommunernas ekonomi än statsbidrag.

Jämfört med Sverige är emellertid situationen ljus.

– Den öppna nordiska arbetsmarknaden fungerar här också. Det är många som har svensk accent bland jazzmusikerna, säger Tore Flesjø.