Tystnadskulturen i arbetslivet har på nytt börjat diskuteras. Foto: Sanna Jansson
Yttrandefriheten
har ett dubbelt pris
meddelarfrihet Anställdas rätt att yttra sig kommer i kläm när marknadstänkandet går för långt. Trygga arbetstagare och högt i tak är en konkurrensfördel, skriver Sanna Jansson.
24 Nov 2010
Under hösten har alla stora medier lyft frågan om hur det egentligen är ställt med yttrandefriheten i arbetslivet. Det har handlat om dess gränser och dess ibland höga pris. Kanske började diskussionen i uppmärksamheten kring mutskandalen i Göteborg. Kanske har det att göra med att allt fler har kontakt med entreprenadverksamheter i sitt dagliga liv. Funderingar kring hur mamma egentligen har det på vårdhemmet kan ha fått debatten att spira på nytt.
Höstens mediala diskussioner visar med all tydlighet att det finns ett starkt stöd för personer som vågar visa civilkurage. De som kör sitt race, med etikens fana i topp, trots att de i värsta fall kan riskera sin anställning. De lyfts fram som hjältar på samma sätt som Anders Ahlmark.
Om det nu är så att det finns en utbredd tysthetsproblematik i arbetslivet då borde alla vi som hurrar varje gång någon vågar stå upp emot oegentligheter fråga oss hur vi kan underlätta för de modiga. Det gäller inte minst de politiker som säger sig beundra frispråkighet på jobbet.
Lagstiftning är lösningen enligt några, avtal säger andra, medan ytterligare andra menar att reglerna är tillräckliga som de är. För min del känns det i alla fall uppenbart att de sistnämnda inte har rätt. Inte ens i det offentliga, där lagstiftningen finns, fungerar meddelarfriheten på ett tillfredställande sätt. Individualismens tidevarv har fått oss att främst tänka på den egna vinningen framför något annat.
Beatrice Ask menar att det inte går att förena det offentliga lagskyddet med en kommersiell verksamhet. Det väcker genast frågan om det i så fall är lämpligt att bedriva vård i privat regi. I det här fallet betyder det alltså att den privata vårdens konkurrenskraft ska prioriteras om det så sker på bekostnad av de anställdas yttrandefrihet. Ett företags rätt att tjäna pengar ska inte på något sätt begränsas.
Lite omvänd psykologi kanske kan funka för att vända tanken. Man kan ställa sig frågan varför är det så farligt med kritik? Som ambulanssjuksköterskan Rikard Uppenberg säger: ”företag ska vara glada för personer som kritiserar, det för organisationen framåt”. Vad gäller de privata företagens konkurrenskraft kan man fundera på om inte högt i tak och trygga arbetstagare tvärtom är en konkurrensfördel.
Jag tycker att yttrandefriheten står sig i konkurrensen. För motsatsen, tystnaden, den vill ingen av oss ha.
Sanna Jansson
vikarie
Work08-782 92 16
Skicka e-post
Skriv kommentar